Efter medicinen.

Efter att jag blivit avstängd från skolan så gick jag inte i skolan på ett bra tag . Så morsan fixa så jag gick i skolan på BUP ( Barn och ungdoms psykiatrin ) . Så där fick jag gå i skolan några timmar om dan och resten av dan så var jag hos psykologer och pratade. Efter några veckor på BUP så kom dom fram till att dom skulle testa en medicin som hette concerta , det är nån sorts centralstimulerande , det innhåller ett amfetamin preparat som gör att jag kan tänka klart och inte vara så speedad hela tiden .

Så när dom såg att jag inte fick några farliga bieffekter av concertan så behövde jag inte vara där längre , och nästan precis när jag börjat med medicinen så började jag på en ny skola . En mindre skola med runt 7 elever och 2 behandlings assistenter och en special pedagog . Och det vara bara elever som inte fick gå i vanliga skolor , såna som hade varit på glid liksom. Så där började jag , igentligen tog dom bara in folk som gick i 7:an men jag fick börja där redan i 6:an för jag var ett riktigt problem barn kan man säga =)

Och sen första dan på den nya skolan gick det bra , jag fick jobba i den takt jag ville jag fick den hjälp jag behövde , inte samma stress som på vanliga skolor. Och det var inte en sån särskola som dom tänkte sätta mig på i början , utan mer en skola för ungdomar som hade varit på glid . Så jag kände direkt att jag passade in . Jag har gått i den skolan nu i 3 år och allt går jätte bra .
Det är ungefär 40 elever som har gått där, och utav dom är det bara tre som det gått dåligt för, utan den här skolan hade det kanske gått dåligt för alla 40 . Och alla gamla elever kommer in och hälsar på då och då och berättar hur det går för dom . Man får inte bara hjälp med skolan utan dom hjälper en med det mesta om det är nåt utanför skolan som inte är så bra så ställer dom alltid upp.

Hemma blev det helt annorlunda , jag och morsan bråkar nästan aldrig . Jag är mer nere och umgås med morsan och hennes kille en vad jag är uppe på rummet . Jag har ändrat mig totalt , från att vara en kaxig snorvalp som hamna i trubbel hela tiden till en social tonåring . Visst hamnar jag väl i mer problem en vad "normala" ungdomar gör men utan medicinen hade jag troligen bott på nåt behandligshem eller liknande nu . Och dom enda biverkningarna jag har av medicinen är att jag äter lite och har ibland svårt att sova . Men enligt mig är det värt det , att bara kunna chilla utan att hjärnan går på högvarv hela tiden . Så Concertan ska jag fortsätta med , det enda som jag behöver göra nu är att lära mig tygla mig i dom situationer där Concertan inte hjälper , men det är nåt jag får jobba med helt enkelt .

Vi höres ! Peace in the middle east.